Jag har ett projekt på gång. Jag har kommit så långt att jag har en idé, en prototyp och lite utklippta tygbitar. Fortsättning följer...
Jag har ett projekt på gång. Jag har kommit så långt att jag har en idé, en prototyp och lite utklippta tygbitar. Fortsättning följer...
Baksidan är ny mikrofleece i mörklila.
Allt som allt är jag rätt så nöjd. Fleecen drog lite när jag sydde ihop fram- och bakstycke, men inte så farligt. Den översta marimekkobiten tycker jag i efterhand är lite för sliten i ena hörnet, jag borde ha valt en annan bit. Och så funderar jag fortfarande på hur jag ska göra med vändhålet, just nu är det inte ihopsytt annat än med sömmen som går runt hela filten. Håller det så, eller borde jag sy ihop kanten för hand?
För en tid sedan var jag bjuden på traditionellt födelsedagstårtkalas. Som present sydde jag en tygväska som jag piffade upp med orangea sömmar och en liten mumin. Konturerna är sydda med tät sicksack och ögonen broderade för hand. Storlek på väskan ca 40*35 cm.
så här:
och så här:
Nu måste jag bara hitta på hur jag ska använda dem, stora är bitarna inte.... Kanske ett lapptäcke där en del av lapparna är handtryckta? Vi får se.
Och gamla kameran tjänstgör fortfarande för bloggbilder, har inte hunnit sätta mig in i nya kamerans alla finesser ännu. Men snart...
Medan jag funderar på vad jag ska sy av min lilla vaxduksbit surfar jag runt på kreativa människors bloggar för att få inspiration och tips. T.ex. har Designsponge sytt en läcker förvaringskorg (och listar också vad man ska tänka på när man syr i vaxduk). Det finns också en nytkommen bok, Sewing with Oilcloth, som just nu är på en "blog tour" - är inte säker på vad man ska kalla det på svenska, idéer? Jag har inte hunnit besöka alla bloggar som är med ännu, men där finns säkert inspiration att hämta.
Just nu är jag mest sugen på att sy en liten necessär och den här modellen som Queen of DIY beskriver tror jag skulle kunna bli riktigt bra! Nu gäller det bara att piggna till från den lilla förkylning jag råkat ut för så att jag kan sätta saxen i tyget, erfarenhet har lärt mig att om man sätter igång med huvudet fullt av snuva så blir projektet helt säkert INTE som man hade tänkt sig...*
Bild förvaringskorg: Designsponge
Bild necessär: Queen of DIY
* Update: Med huvudet fullt av snuva kan man tycka att det är en god idé att strunta i sina egna kloka ord. Det är det inte. Beviset ligger här hemma: ett felritat mönster, två urklippta tygbitar som inte går att använda till något vettigt och en väldans ful necessär med kärvande blixtlås.
Over and out tills jag är frisk, med andra ord.
När jag började sy saker för att ge bort ville jag på något sätt märka dem, så att i alla fall jag visste att jag hade gjort dem. Jag såg framför mig något simpelt, färggrant och handgjort och plockade därför fram kantband och broderigarn och gjorde en liten lapp som det stod "H" på. Efter det har jag fortsatt på samma sätt och vid det här laget har det blivit en hel del lappar, den senaste satsen finns på bilden ovanför. Min guilty pleasure är att tillverka lapparna medan jag tittar på Svenska Hollywoodfruar...
För övrigt har det varit en vecka på resande fot så pysslandet har legat på hyllan. Däremot har jag hunnit besöka några sytillbehörsaffärer och införskaffat lite nytt material, bland annat dragkedjor, vaxduk (en härlig bit röd Mökki från marimekko) och mikrofleece. Idéerna är många, men vi får se vilka som förverkligas.
Här kommer den förhoppningsvis sista bilden tagen med gamla skruttkameran:
Och motivet är min nya jättefina kamera samt ett egensytt skyddande fodral till den. Yttertyget kommer från IKEA och fodret (som inte syns) är rosa mikrofiberduk. Ringen i sidan kan kanske vara fiffig, vi får väl se. Fodralet blev kanske aningen stort, men i och med att man använder kamerans egen bärrem så tror jag inte att det blir ett problem - kameran kan ju inte slinka iväg om man håller i den. Och det är ändå värre om det är för litet och man måste kämpa varje gång det ska på. Jag hoppas på att använda både kameran och fodralet mycket i framtiden!
Egentligen behöver jag inte tre stycken i dagsläget, men det var så roligt (och enkelt!) att sy och matcha färger så det blev bara så. Den turkosa med fyra ben sydde jag först, men jag märkte att jag gillar utseendet på de med två ben bättre så om det blir flera i framtiden får det bli med två ben.
Jag kan också konstatera att jag i alla fall haft en läsare på den här bloggen, kreativa OttoPippi. Kul!