Egna mammabyxor

 

Det här inlägget hade lika gärna kunnat heta "den som inga byxor har...", "man tager vad man haver" eller kanske "själv är bästa dräng". Mammabyxor är ju en hel djungel, en djungel av obekväma, tighta, dyra, osmickrande byxor. Usch och fy säger jag bara. Visserligen erkänner jag att höfterna breddats de senaste månaderna, och utan kurvor var jag inte tidigare heller, så att komma i något i min gamla storlek är uteslutet. Men om man går upp i storlek tills storlekarna tar slut på mammaavdelningen och byxorna fortfarande är så smala över vaderna att man inte får upp byxorna ända till magen, då tycker jag nog att felet ligger någon annanstans än hos mig. Varför finns det bara byxor med "smal passform" nu för tiden, är jag den enda som vill ha luftiga byxor när det börjar bli varmt? Och är korvskinsbyxor verkligen det mest smickrande man kan ha när man går omkring med en badboll på magen?

Min frustration började övergå i desperation i takt med att magen, och resten av kroppen, expanderade och det enda par byxor jag haft sedan januari började kännas allt obekvämare. Med tre månader kvar vill man ju gärna ha ens ett par byxor man ryms in i. I Berlin hittade jag visserligen ett par dyra, luftiga och ljusa byxor till sommaren, i en inte alls särskilt stor storlek kan ju tilläggas, men det känns ännu lite för tidigt för dem. Kanske i maj... Nåja, desperation föder kreativitet visade det sig och plötsligt hade jag sytt om ett par gamla lösa tygbrallor och ett linne till ett par bekväma mammabyxor! Jag tog ett par byxor som gick över baken och höfterna men så klart inte gick att knäppa längre. Så sprättade jag bort dragkedjan från byxorna och sydde ihop några centimeter av gylfen när den var i "öppet läge". Därefter klippte jag plats för magen, vek kanten inåt och sydde ner den med en raksöm. Linnet (välj ett som ryms över magen) friserades så att axelbanden klipptes bort och den ena sidan (ryggsidan i det här fallet) lämnades högre än den andra. En fin blyertsskiss får illustrera allt detta klippande:

Sedan nålade jag fast linnet i byxorna, avig mot avig och den längre sidan av linnet framåt för att täcka maghålet. Fållen på linnet ska alltså vara uppåt, inte ner i byxan. En raksöm runt alltihopa, uppe vid linningskanten av byxorna, och så var det klart. Ett par mammabyxor med samma magtubslösning som de dyra tyska byxorna, dvs man viker ner tuben över magen så det ser ut som att man har ett linne på sig. Det blåa linnet jag offrade till detta projekt har inte så supermycket stretch så byxorna är nästan lite lösa runt magen, men jag räknar med att den ännu växer och att det inte är någon problem om några veckor. Här är en lite suddig bild på byxorna in action, ihopparade med t-shirten jag tryckte för ett tag sedan. Det är ju en hel kollektion helt plötsligt, projekt hennilicious?