Fodral till en padda

Ibland måste man verkligen tänka både en och två gånger innan man får det resultat man är ute efter. Som när jag gav mig på uppgiften att sy ett Ipadfodral till svågern. Det första försöket, det svarta, blev för litet. Med några få, ynkliga millimetrar. Det andra är i stället kanske lite onödigt brett - men det är väl bättre den vägen. 

Så till de andra problemen: att vändsy eländet med fodertyg, stoppning, yttertyg och yttre ficka på rätt ställen, samtidigt som själva fickan för Ipaden också skulle bli till. Som jag funderade och funderade och vände och vred på alltihopa innan jag måste inse att mitt 3D-tänkande inte räckte till för uppgiften. Tur nog finns det ju alltid fler än en lösning på ett problem och ofta är de inte så svåra heller. I det här fallet tog jag till säkerhetsnålarna - jag nålade ihop fodralet som det skulle vara från utsidan, vände det ut och in och fick en aha-upplevelse. Var det så där man skulle tänka? Tydligen, för bra blev det. Nu återstår det bara att se vad den nya ägaren tycker om ett galet, grönt kofodral...

* Alla yttertyger marimekko, foder från IKEA.