Spjälskydd

Häromnatten hittade jag lillkillen med fötterna hängande utanför sängen. Tydligen är han nu så stor att han kan rotera när han sover och fastna med benen i spjälorna. Dags för spjälskydd med andra ord och huuh vad dyra de är i butiken! Så det blev en hemsydd variant. Ett piffigt marimekkotyg, lite vadd och så en bit av ett gammalt påslakan till baksidan var vad som behövdes. Spjälsängen, som är min gamla, har hela gavlar så jag bestämde mig för att sy två separata skydd till långsidorna. Igår hann jag sy det ena skyddet när far och son var ute på promenad tillsammans. Knytband hann jag däremot inte med, men tillsvidare fungerar det instoppat mellan spjälorna. Då gäller det bara att hitta tid att sy det andra då... 

Lapptäckstips

Det här projektet går långsamt men säkert framåt, en eller flera lappar i taget medan lillkillen sover. Han är inne i en period där han verkar föredra power naps framför längre tupplurer, men en lapp brukar jag i alla fall hinna med...

För att få alla rutor lika stora brukar jag använda en kartongmall när jag syr, som i det här fallet är 12 cm. Då måttar jag med den från föregående söm när jag syr fast en lapp och struntar i hur bred eller smal sömsmånen blir. Ibland blir den bredare och ibland smalare. Funkar bra för mig i alla fall!

Filt gånger två

Hösten 2011 köpte jag ett antal supermjuka garnnystan på superrea. Nästan gratis var de, och dessutom fantastisk kvalitet - en blandning av ylle och kashmir. Så de kunde ju bara inte lämnas kvar i affären... Eftersom stickning inte är min starkaste gren så fick de ligga till sig ett tag, till hösten 2012 närmare bestämt. Då fick jag nämligen för mig att garnet skulle passa till en babyfilt och så stickade jag denna, inte så väldigt vackra skapelse med 70-talskänsla. Ytterligare ett år senare är den äntligen i användning. Mjuk och varm, och användaren klagar inte.

 



Parallellt med den stickade filten används också det här lapptäcket i vagnen - betydligt vackrare att titta på tycker jag :)

Medan han sov...

 ... satte jag mig framför symaskinen och svängde ihop ett muminfodral till rådgivningskortet. Finns det sådana i Sverige? Det är i alla fall ett litet häfte som man har med sig till barnrådgivningen - BVC - under flera års tid, där längd och vikt och vaccinationer och andra viktiga saker skrivs ner... (Exempelvis "fin och spänstig bebis" :) Ja, allt finns ju så klart elektroniskt också, men det handskrivna kortet lever ändå kvar. I alla fall så fick jag en strykful reklamplastficka att förvara kortet i och för att försköna vardagen sydde jag alltså detta fodral. 

Tyget tycker jag är jättefint, det är mitt senaste fynd från Finlaysons fabriksbutik - ett besök rekommenderas för alla som besöker Åbo! 

Bärsjal

Före lillkillen föddes sydde jag en bärsjal i trikå efter den här beskrivningen. Trikån är en förmånligt inhandlad stuvbit, rätt trist färg men man kan ju alltid välja att kalla den "neutral". För att piffa till den lite så kantade jag den med blå tråkåsöm. Mitt fram har den också blåa sömmar eftersom den är skarvad där. Idag är de premiär för sjalen - tydligen har jag knutit den lite väl löst för han har somnat och liksom halkat ner i den så att det ser ut som att han ligger i en väldigt obekväm ställning. Men han sover ju, så kanske det inte är så farligt. Ska jobba på att få den att funka ännu bättre, att ha båda händerna lediga för en gångs skull känns nämligen väldigt lyxigt!

Nyttosömnad

Allt man syr är inte vackert... Men om det är praktiskt så är det kanske okej ändå. På bilden ser ni ett portabelt skötunderlägg - en gammal (1980-tal?) Finlaysonhandduk som fått en baksida av ny Finlaysonvaxduk. Det funkar och det är ju huvudsaken.

Annars har symaskinen fått rätt lite uppmärksamhet de senaste veckorna och lillkillen desto mera. Som det väl ska vara. Men kanske jag så småningom hittar lite mera tid för pyssel och sånt, det skulle vara ett välkommet avbrott från bajsblöjorna :)

Och så sist, men inte minst: ett stort tack för alla gratulationer och snälla kommentarer jag fått på de senaste inläggen!

Han är här

Just nu ligger det åttonde underverket bredvid mig i soffan och sover på ett av mina lapptäcken. På söndag blir han två veckor men det känns som att han funnits mycket längre än så. Vi väntade många år på det här lilla knytet och visst var det värt väntan. Dagarna går huvudsakligen åt till promenader, matning, blöjbyten och sovstunder - igår hade jag faktiskt en pysslig tanke i huvudet men vid det laget när jag skulle ha kunnat omsätta den i praktiken fanns varken orken eller lusten längre. Kanske så småningom. 

Omlottröjan är förresten invigd och passade bra, byxorna är ännu inte testade. Vår långa smala kille är än så länge lite frusen av sig och trivs därför bäst i sparkbyxor - exempelvis frottébyxorna från tidigt 1980-tal som syns på bilden!