Ibland är det här syendet lättare, ibland svårare... När jag såg de här adresslapparna så visste jag att jag också ville prova sy sådana. Jag följde beskrivningen, och blev besviken. För många steg med strykjärnet, för många lager, för stor och sned... osv. Detta är alltså den översta på bilden. Kanske det bara är jag som inte kan följa beskrivningar, mycket möjligt. Men jag bestämde mig i varje fall för att göra en egen modell. Ett antal dagar och svordomar senare är jag 90 procent nöjd. Slutversionen är den rödvita längst ner, men eftersom plasten skryklades när jag vände den rätt så sydde jag aldrig i något gummiband. Så, om jag hittar på ett sätt att vända utan att skrynkla plasten, eller hittar en plast som tål skrynkling, funkar detta - annars är det bara att testa på nytt på ett annat sätt. Fortsättning följer...
Idag är en händelserik dag sett ur ett pysselbloggsperspektiv. Idag drar nämligen både en ny återbruksutmaning och en ny pysselstafett igång! Jag är med i båda, återbruksutmaning på måndagar (jag tror att vi håller på en månad, i alla fall till att börja med) och när det gäller stafetten så pysslar jag i början av november.
Men, återbruksutmaningen! Jag har gjort något jag funderat på länge, nämligen bytt tyg på min tidningssamlare. Ja, eller vad heter en sådan här grej egentligen? Jag samlar i alla fall tidningar i den före de åker i pappersinsamlingen.
Originaltyget hade minsann sett sina bästa dagar, det var både smutsigt och söndrigt. Och trist i största allmänhet. Beväpnad med en felinköpt panelgardin jag fått av systern (den äldre) med orden "jag vet inte vad jag tänkte när jag köpte den här", sax och knappnålar sydde jag en ny påse till ställningen. Det var rätt så lätt att se hur den gamla var sydd så jag gjorde på samma sätt. När den nya påsen var klar skruvade jag bort ena kortsidans kors på ställningen, tog bort det gamla tyget och trädde på det nya och sedan skruvade jag ihop allt igen. Och konstaterade att den nya påsen var en aning större än den gamla, så måttbandet kunde kanske även ha använts i någon mån i tillverkningsprocessen... Å andra sidan kanske det inte stör heller, det finns ju plats för fler tidningar nu! Och betydligt fräschare och roligare blev den ju :)
Nu ser jag fram emot att få läsa om andras fiffiga återbruk!
Idag var det inget vidare fotograferingsljus och att fota i trapphuset där kransen numera hänger (på en brun dörr) är i vilket fall som helst uteslutet oavsett väder - det är för mörkt.
Men ett foto lyckades jag ju ändå ta till slut på den färdigdekorerade kransen! Det blev olika sorters tygblommor och små vimplar, alla gjorda av tygrester i halvhöstiga färger. Och hängaren fick sitta kvar, den är ju praktisk.
Kransmakeriet fick ta en paus när jag fick en beställning på en djurväska med ponnymotiv av en kompis. Okej, tänkte jag när jag hörde detta, det här blir svårt. Hästar är ju inte det lättaste att rita och vad är egentligen skillnaden mellan ponny och häst? Men med utgångspunkt i tesen "ponny är en liten häst" och med lite konstnärlig frihet, finlaysons hjärttyg och en fleecebit fick jag ihop något som förhoppningsvis duger. Bakgrunden är marimekkos Kaneliruusu-tyg som ingick i min födelsedagspresent.
Nu när hösten är här dyker det upp en massa inspirerande bilder på kransar i tidningar och på bloggar och (kanske fram för allt) på pinterest. Riktigt så att man blir sugen på en egen snygg dörrkrans. Jag har stommen klar, nu gäller det bara att fundera på utsmyckningen. Stommen har jag gjort av en kemtvättsgalge/ståltrådsgalge som jag format till en cirkel och sedan virat björkris runt. Får se om jag väljer att ha kvar "hängkroken" som den är eller om jag gör den lite mindre!
En gång i veckan traskar jag iväg för att gå på yoga. Med mig har jag min yogamatta, mjuka byxor, vattenflaska, nycklar et.c. Hittills har jag kört med ryggsäck och mattan under armen, det går ju men det är inte idealiskt. Jag vill helt enkelt ha en enda väska som jag kan stoppa alltihopa i. Problemet är att alla färdiga väskor för yogamattor snarare verkar vara förvaringspåsar (typ tältpåse eller sovsäckspåse) och det fungerar ju inte riktigt som jag tänkt mig. Och alla mönster till yogaväskor som finns på nätet är i samma stil.
Så, fram med tyg och tillbehör - i mitt fall blått och orange tyg samt en dragkedja, den längsta jag hade men ändå för kort - och så saxen och symaskinen så klart. Efter en del funderande (och även sprättande) fick jag ihop något som verkar kunna fungera. En väska med boxade hörn för mattan och kläderna.
Den är en bra bit längre än mattan så att mattan går in i väskan utan problem trots att endast halva väskan går att öppna. Kläderna ryms ovanpå, eller framför mattan. Jag antar att användning visar om den är bra eller inte!
När några hängselspännen följde med mig hem från sybehörsaffären (ja de riktigt tiggde och bad om att få komma med mig) måste jag ju också sy något med dem. Det blev napphållare i tjusiga marimekkotyger, som nu finns till salu i butiken.
